Reparationsyrkesman Jan Stenberg åtar sig gärna specialuppdrag som kräver planering och händighet. – Jag vill bidra till att hantverkartraditionerna lever vidare, säger han.
– Ta på hörselskydd, ni kommer att behöva dem! hojtar Jan Stenberg.
En cirkelsåg kör igång och kapar med lätthet av tallribban som Stenberg sträcker fram.
Han granskar resultatet och gör ett fyrkantigt hack i ändan på de avkapade träbitarna. Emellanåt sneglar han på en skiss i ett litet anteckningsblock.
– Jag gillar att fästa trädelar med fogar i stället för spikar eller skruvar. Det är både hållbart och snyggt, säger Stenberg.
– Som mest har jag varit på sex olika platser under en arbetsdag.
Hans snickrande kommer att resultera i ett stöd som ska göra det lättare för rörelsehindrade barn att nå handfatet på en dagistoalett. Det mesta av sin arbetstid tillbringar Stenberg ändå utanför Sibbo kommuns depå.
Som reparationsyrkesman renoverar och underhåller han daghem, skolor och andra kommunala byggnader. Uppgifterna består av allt från att täta fönster till att måla väggar eller lägga golv och reparera klätterställningar.
– Som mest har jag varit på sex olika platser under en arbetsdag.
Civiltjänst som inkörsport
Jan Stenberg har alltid varit händig och öppen för att lära sig nya saker. Han växte upp i Kullo i Borgå och fick tidigt hjälpa sin pappa att skruva bilar och utföra reparationer i hemmet.
Efter högstadiet började han studera till verkstadsmekaniker. Han utexaminerades 2012 och utförde sin civiltjänst på parkavdelningen i Borgå. Han fortsatte jobba där i några år efter tjänstgöringens slut, men blev alltid arbetslös till vintern.
– För att fördriva tiden började jag snickra nyttoföremål till vänner och bekanta. Det var inte speciellt lönsamt, men jag fick viktig arbetserfarenhet.
När Sibbo kommun erbjöd ett längre vikariat på sin parkavdelning, grep Stenberg chansen. I början hörde han till ett arbetslag som reparerade gungor, klätterställningar och andra redskap i lekparker och på daghemsgårdar. Småningom bytte han till byggavdelningen och 2019 fick han fast anställning.
– Lönen är sämre än inom byggbranschen i allmänhet. Å andra sidan sitter man ganska säkert och kan räkna med att pengarna trillar in regelbundet på kontot.
Läs också: Pia Grönqvist bytte krattorna mot lastbilen – Nu vill hon ratta fler fordon
Yngst i arbetslaget
Stenbergs arbetsdag börjar klockan sju och slutar halv fyra. I normala fall inleds den med ett morgonmöte då dagens uppdrag fördelas. Under coronaepidemin har cheferna jobbat på distans, vilket har påverkat rutinerna.
– Vi har inte haft några videomöten, utan printar själva ut en lista med anmälningar som kommit in elektroniskt och delar sedan upp arbetet.
På grund av epidemin är det också svårare än tidigare att få information.
– Man måste vara mer aktiv själv och fråga om något är oklart i stället för att räkna med att viktig information når en vid kaffebordet eller hyvelbänken.
– Kollegorna har varit trevliga mot mig, men i början var de ivriga att förklara hur saker ska skötas.
Stenberg är betydligt yngre än de andra i sitt arbetslag, vilket under den första tiden tog sig uttryck i en viss omsorg.
– Kollegorna har varit trevliga mot mig, men i början var de ivriga att förklara hur saker ska skötas. När de märkt att jag inte har tummen mitt i näven, har de låtit mig jobba självständigt.
Numera händer det att han själv instruerar kollegorna om alternativa sätt att utföra en uppgift. Han tror att det kan vara en generationsfråga i vilken grad man vågar erkänna att man inte vet eller kan något.
– För folk i min ålder är hjälpen några knapptryck ifrån, men äldre har kanske vant sig vid att pröva sig fram på egen hand.
Avvaktar med förtroendeuppdraget
Jan Stenberg blev medlem i JHL för tre år sedan och valdes till förtroendeman för timanställda i höst.
– Jag har en ganska stark rättskänsla och det verkar som om andra litar på mig och uppfattar mig som ärlig. Då ingen annan var frivillig, beslöt jag att ge uppgiften en chans.
Han har inte ännu hunnit ta itu med sitt uppdrag på allvar eller göra upp några konkreta mål för det.
– Jag avvaktar tills jag gått en förtroendemannakurs och vet mera vad det handlar om.
Något som garanterat kommer att landa på hans bord är frågan om att i framtiden övergå från timavlöning till månadsanställning för kommunalt anställda.
– Timavlöning är en väletablerad arbetsform som anställda uppfattar som fungerande. Med månadsanställning skulle vissa förmåner kanske falla bort. Själv känner jag mig kluven i frågan.
– Vi har ingen minuttidtabell. Ibland måste vi rycka ut med kort varsel, men oftast får jag göra mitt jobb så det blir bra.
Stenberg trivs bäst när arbetet går undan. Han har inget emot att byta några ord med människor på de arbetsplatser han besöker, utan tycker att det hör till jobbet att ha en viss social kompetens.
– Vi har ingen minuttidtabell. Ibland måste vi rycka ut med kort varsel, men oftast får jag göra mitt jobb så att det blir bra.
För närvarande iordningställs en ny depå några kilometer från den nuvarande depån på Stationsvägen i Sibbo. Stenberg ser fram emot flytten på vårkanten.
– Vi har fått ge önskemål om hur utrymmena ska se ut och var maskiner ska placeras. Dessutom får vi ett plant golv, i nuläget måste vi mäta och lägga ut stöd för att få raka vinklar när vi bygger något större inomhus.
Det börjar skymma ute, men Jan Stenberg jobbar vidare. Han räknar med att få stödet till handfatet klart till hälften innan han slutar för dagen.
– Jag är ofta den som släcker och låser.